Image may be NSFW.
Clik here to view.
Osynliga händer kom från Pocketförlaget och utan att veta något om boken fick den följa med mig på en resa till Stockholm. Jag ville ha något lättsmält att läsa om kvällarna. Jag kanske skulle kollat upp boken innan eller fattat att detta är inte lättsmält baserat på bokens tjocklek. Har även tidigare konstaterat att smala böcker är smala på mer än ett sätt.
Det var verkligen inte en lättsmält bok, det är svart, nattsvart, rena Oslo noir och med en berättarstil som skiljer sig från de lättsmälta kriminalromanerna man är van vid. Språket är väldigt precist och utan krussiduller.
Huvudpersonen är en utbränd kriminalinspektör, Kristian Wold, som har i uppdrag att slutföra och stänga en ett år gammal utredning om en försvunnen 14-årig flicka, Maria. Lika bra jag säger det med en gång, Wold är en skitstövel, en egoistisk skitstövel och jag har inte de minsta sympati för honom eftersom han inte gör som jag förväntar mig. Istället för att dra i de sista trådarna och vända på pappren en vända så åker han hem till flickans mamma i tid och otid där de dras till varandra, Wold har en svartsjuk fru som går hemma hela dagarna med värk, hon håller på att kväva honom, flickans mamma Inger är djupt deprimerad av sorg och saknad. De faller i armarna på varandra, klamrar sig fast vid det som förenar dem, Maria. Inger vet att Wold är den enda som i alla fall verkar bry sig om flickans försvinnande och Wold utnyttjar hennes tillit för att själv döva sitt miserabla liv för en stund.
Det här är en bok om moral, moraliskt förfall och hur långt en människa kan sjunka/gå i fördärvet, för att få utlopp för frustration eller för att få något han vill ha. Blir världen bättre av att man dödar någon som inte tillför annat än elände? Wold rationaliserar säkerligen sitt beteende men jag tycker vi läsare får för lite av det. Det förekommer sidospår till berättelsen om den försvunna flickan och Wolds relationer men jag får inte riktigt ihop det, det hänger lösa trådar och det känns som om jag förväntas fylla i allt för mycket själv. Jag förväntar mig inte allt serverat i en lättsmält röra men jag förväntar mig att bitarna skall finnas där, gå att nysta i och ge mig någon form av avslut.
Boken avslutas med ett kapitel om kommande bok av Stig Sæterbakken bland annat med orden:
Han har länge varit kritikernas och de avancerade läsarnas favorit, men med Osynliga händer nådde han en större publik.
Oj är detta en av hans lättare böcker, bäst att jag inte försöker mig på någon av hans tidigare.
Men boken väcker tankar, hur långt skulle jag själv kunna gå, vad skulle jag kunna rättfärdiga? Jag hoppas att jag aldrig hamnar i en sådan situation där jag måste ta ett så stort kliv över mina egna moraliska gränser. Wold är polis, han skall vara tryggheten själv, vara rättrådig om än ibland balansera på lagens kant och i strid med kollegor och chefers order men det skall komma gott av det. Det gör det inte här, slutet gott intet gott, eller?
Boken får godkänt men den var ingen angenäm upplevelse och jag fick kämpa mig igenom den båda pga innehållet men även pga språket.
Betyg: 3 out of 5 stars
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201002
ISBN: 9789186369163
Antal sidor: 210 + utdrag från nästa bok
Köp boken på Adlibris (Sponsrade länkar)
Image may be NSFW.Clik here to view.
