Vissa författare och vissa böcker behöver få tid på sig. Jag var inte särskilt imponerad av de två första böckerna i David Peaces Yorkshirekvartett, 1974 och 1977. Men nu har jag läst de två sista delarna 1980 och 1983 och jag är nockad.
Framför allt är det Peaces språk som gör det. Han kör samma suggestivt repetitiva stil som tidigare och stilen har finslipats. Jag är sjukt imponerad, särskilt av 1983. I den hoppar Peace mellan tre huvudpersoner och fram och tillbaka i tiden. Med tanke på Peaces förkärlek för kryptiska formuleringar hade det kunnat bli obegripligt. Men genom att anpassa språket gör han hoppen tydliga och logiska.
Handlingen går inte av för hackor heller. Yorkshirekvartetten är en resa in i mörkret. Det är seriemördare och genomkorrupta poliser och utsatta kvinnor och barn och allehanda hemskheter. Det är otäckt och dystert och hopplöst men kanske inte fullt så hemskt så de tidigare böckerna. Och eftersom jag äntligen accepterat att Peace bör läsa långsamt är det lättare att hänga med i handlingen. Inte så att böckerna är lättbegripliga men i alla fall begripligare.
På tal om begriplighet. De tre första böckerna skapar massa frågor men ger ganska få svar. I 1983 knyts de flesta av de lösa trådarna samman. Läsningen blir rena aha-trippen och när jag är klar med boken är jag sugen på en omläsning av hela kvartetten.
En kul detalj med böckerna är den sammanställning som finns i slutet av varje bok och där diverse personer och företeelser presenteras. Underlättar mycket. Stort tack till översättaren som gjort sammanställningarna.
Betyg: 4 out of 5 stars
Orginaltitel: Nineteen Eighty
Översättning: Rebecca Alsberg
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: oktober 2014
ISBN: 9789175790459
Antal sidor: 458
Boken finns på Adlibris och Bokus.
Betyg: 4.5 out of 5 stars
Orginaltitel: Nineteen Eighty-Three
Översättning: Rebecca Alsberg
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: april 2015
ISBN: 9789175790565
Antal sidor: 542
